Hjälp.

Lösa hundar?
Hur ska man tackla en situation om det kommer en lös hund när man är ute och går med sina hundar?

Har läst tidningarna, och dom senaste veckorna har 2 hundar attackerats på sina promenader av lösa hundar, inne på smedjebacken.
Varför har folk sina hundar lös, om dom inte har koll på den?
Som försvar så kommer man med ", ja men han har aldrig gjort nåt sånt, han har alltid snäll".
Har man då som ägare så dålig insikt, eller vågar man helt enkelt inte erkänna att man har en aggresiv hund för att det är pinsamt?

Eller ska man försöka överbevisa nåt?

En hund som alltid varit snäll mot andra hundar i alla situationer kommer väl inte heelt plötsligt på att Nu ska jag bli aggresiv och flyga på första bästa hund?
Man måste som ägare ha sett tecken på det innan, att den gjort små utfallm, rest raggen, eller varit stel i hundmöten?

Jag har en hund som är väldigt vänlig mot andra hundar, och han skulle väl aldrig göra ngt elakt mot en annan hund.
Sen har jag en hund som är väldigt osäker på andra hundar. För det mesta blir han blockerad om vi möter en hund på promenad och bara skäller å drar sig så långt bort i kopplet som han kan.

Ibland med hundar han träffat nån gång, blir han istället "kaxig" och gör små utfall. Därför måste jag ju ha stenkoll på han Hela tiden, speciellt när han är lös så att han aldrig ska få chansen att komma fram till en annan hund.

Men även när han är i koppel får han inte beté sig hur som helst. Han får inte gå längst ut i kopplet och vara den som möter den andra hunden först.
Det gäller att känna sin egen hund, och inte ta onödiga risker.
Nu har jag en liten hund, som inte kan göra så mycke skador på en annan hund Om han skulle komma lös. Det är ju snarare så att det är han som får skador, enda bli biten, eller överkörd eller liknande, eftersom han springer åt andra hållet om han blir rädd.

Om man har en större hund, är ju risken att den hunden gör skador på andra hundar. Då är ansvaret ännu större.
Kan tänka mig vilket dåligt samvete och hur dåligt jag skulle må om jag hade en hund som skulle bita en annans hund och ge den skador.

Därför förstår jag mig INTE på såna som har sin hund lös, fast dom vet att den inte är säker bland andra hundar.

Man kan inte blunda eller strunta i en sån allvarlig sak, som om man har en hund som har visat aggresiva tendenser.

Hur gör man, om ägaren till den hunden inte vill lyssna och fortsätter ha sin hund lös? Tilloch med efter att den har gjort utfall och jag har pratat med dom om att dom måste ha den kopplad?

Jag är rädd när jag är ute med mina hundar. Jag brukar vilja ha dom lös, men nu vågar jag det inte. Jag vill kunna ha dom lös på gården medans jag är ute och fixar, men det vågar jag inte nu.
Jag vill kunna vara ute på gräsmattan och träna med dom på gården, men vågar inte det heller.

Man ska inte behöva vara rädd för att göra nåt så nödvändigt som att rasta hundarna. Man gör det 5 gånger om dagen. det känns som en onödig rädsla, som borde vara så lätt att bli av med.

Det känns så onödigt att gå runt och vara rädd och bara vänta på att ngt ska hända.
Ngn som har tips på hur man ska göra? 

Uppdatering Maxi!

Det går inte så bra att uppdatera den här hemsidan!
Känns som det är så mycke annat, fast det egentligen inte är det.

Min älskade Maxi är fortfarande inte helt bra.
Han blev kastrerad den 8e september. Vi va ju till Falun och ultraljudade honom och då konstaterade dom att han hade förstorad prostata. Han hade även en liten cysta.

Kastreringen tog ca 1.5 timme, det var svårt med sövningen, att få det "rätt", och därmed så spände han sig.
Han hade lite ont första natten, eller rätt mycket ont och dagen efter oxå. Men sen läkte han fort och vart rätt pigg. Efter 3 veckor borde han ha blivit bra, det ska ta ungefär så lång tid för prostatan att gå ner till vanlig storlek.

Men icke. Fick åka till veterinären med honom igen för ca 3 veckor sen, då blev det ännu en röntgenplåt. Veterinären såg nåt som han inte visste vad det var. Han trodde det kunde vara sen operationen, så då fick vi än en gång åka till Falun för att göra ett ultraljud. För att se om vi skulle vara tvungen att göra en till operation, ifall det var nån ärrbildning som gjorde att det stränade.

I Torsdags var vi dit, men veterinären kunde inte hitta ngt fel, prostatan har blivit mindre, cystan oxå. Hon trodde inte att det kan vara cystan som spökar heller. 
Alltså inget fel som kan synas med ultraljud.

Han har dock haft kristaller i urinen, som vart konstaterat redan i augusti, och har därför sen dess ätit Royal canins Urinary. Vi tog med ett urinprov nu igen, där det framgick nu att han fortfarande har kristaller i urinen.

Det kan vara det som spökar? 
Vi ska nu pröva ett annat foder, Specific.  För hjärt och njursjukdomar. 

HOPPAS att det ska hjälpa. 

Det är svårt att se sin älskling ha ont.

Har inte sett att han fått sina "anfall" på ngn dag, men han har fortfarande ont.

Blir iaf ingen träning på ett tag. Han ska få vila, och förhoppningsvis bli frisk!
Nästa år så kör vi igång lite med 3ans moment igen, som han kan allihopa nu, och är riktigt duktig.

Vi var med på domarkonferensen på Ludvika BHK, och trots lite gnäll från domarna så var han SÅ duktig. (Domarna va lite gnälliga överlag, och JAG gjorde lite fel, inte hunden).

Han springer rakt ut till rutan nu på 25/30 meter utan att tveka tex. Känns så skönt, efter allt slit jag haft med det momentet!


Bli bra nu Maxi!

Stackars min vovve.

Ska iaf börja med att Gratulera Maxi som fyllde 6 år den 10 Augusti.
Tänk vad tiden springer iväg, det var ju inte längesen jag hämtade honom? Han är iaf världens finaste "gubbe" :)
En hund som han, kan bara inte finnas. Han är bäst på allt, hur snäll som helst, funkar med alla hundar, å en riktigt duktig träningskamrat!

Iaf, så är han fortfarande inte frisk.
Han sitter fortfarande och "krystar/trycker" och ser allmänt eländig ut. Han kan sitta å titta på en hur länge som helst, för att söka hjälp? Men jag kan ju inte göra ngt. Sen vill han inte riktigt följa med ut å gå heller.
På måndag har vi iaf fått tid på Falu djursjukhus. Fick en remiss dit av veterinären här i smedjebacken/Ludvika.
Tror dom skulle ultraljuda honom, för att se om han har urinstenar, eller om det kan vara prostatan, eller kanske stenen han har i magen. (Han är ju kryptorchid).
Vill att han ska bli bra NU!!!  Stressen/oron gör ju en galen.

Och lille Domino då? Jo, han är rätt lugn faktiskt, MEN stressar lätt upp sig.

Det jobbigaste nu är hundmöten här hemma. Han blir blockerad och bara skäller om man möter ngn. Det har tillåmed blivit så att jag försöker i den mån jag kan att välja en annan väg om jag ser en annan hund. Har dom alltid kopplade, ifall det kommer en annan hund (lös), för Domino blir så rädd så han bara springer, å vem vet vart dom hamnar då? Upp på vägen, bilar eller vad som helst. Vill inte det ska hända han nåt sånt. Men hellre dom kopplad, än att det ska hända nåt. Man har ju lite mer kontroll då.

Knepigt att han är så rädd när man möter hundar här. Är jag på klubben med honom så har han svansen upp och bryr sig inte så mycke om andra hundar. Visst, han håller koll, men han blir inte blockerad.
Man skulle kanske försöka få med grannarna på en "hundmötesträning"? För hans skull. Jag måste först bara veta hur jag ska tackla när han blir sådär.

Sen har han börjat spy i bilen igen. Det har han inte gjort på flera månader. Varöfr nu? Åkte upp på klubben i tisdags, och trots att jag stannade flera gånger, så spydde han både dit å hem. Och igår åkte jag till återvinningen. Tar knappt 5 minuter dit, stog still där minst 10 minuter, å sen innan vi kom hem så spydde han.
Så tråkigt :(



Nä, nu ska jag göra mig klar för jobb. Trivs rätt bra, förutom mörkrädslan. Så länge jag sitter i bilen å kör villorna är det inga problem.
men jag har 25 lägenhetsportar att springa i oxå, det är INTE roligt. Börjar lite senare nu, plus att jag tar alla lägenheterna sist, så hinner det börja ljusna iaf...
Önskar att jag inte vore så rädd för allt heeeela tiden. När växer man ifrån det?

Godnatt alla.!

Tävlingsförbud, å mer veterinär.

Ja!
Det är lustigt hur allt kan ändras!
Om en vecka skulle jag och Maxi gjort vår debut i Lkl3, vi har tränat, och det har gått bra!

Men, så av en slump så får jag veta något som jag väl BORDE ha vetat.

Har man gett sin hund hormoner, alltså en kemisk kastrering så är det karens i 6 månader, och därmed tävlingsförbud.... SUCK!

Så då blir det inget LP3, och ingen uppflytt från apellen i år.
Ja, men vi får väl längre tid på oss att träna!
Sen nåt som är väl ännu tråkigare! Maxi är fortfarande inte bra.
Det var 4 veckor sen jag var till veterinären första gången med honom, då fick han en antibiotikakur på 10 dagar, plus smärtstillande. För 3 veckor sen fick han hormoner/p-spruta.
Men han är fortfarande inte bra. Han sitter å "trycker", och vill helst inte röra sig. Man får lixom "tvinga" med han på promenad. Men när man gått en liten bit så springer han ju på.

Så igår va vi till veterinären igen. Jag trodde ju att det var nåt med prostatan fortfarande. Men det verkade det inte vara.

Han reagerade inget när vet. kände på prostatan, men lixom "tryckte/spände" sig hela tiden. Så han fick ta en röntgenbild men såg inget ovanligt. Han trodde att det kunde vara stenar som satt fast, så vi tog ett urinprov. Där visade det sig att han hade blod i urinen. Men han kunde inte se ngt på röntgen. Han fråga om jag sett att han kissat annorlunda, om strålen är annorlunda. Men hur ser man det på en liten hund med massa päls? Jag har inte upplevt att han kissat annorlunda iaf. Men iaf, han skickade ett labb/urinprov till SAV (eller vad det hette), ifall dom kan se nåt då?
Han ska iaf gå på antibiotika 10 dagar till.
min stackars Maxi. Vill inte se honom ha ont!!!


Och Domino då? Han är ett stort frågetecken! Har han ont, har han inte ont?
Jag vet inte. Han har gått på rimadyl i en vecka (för 4 veckor sen). Sen va vi till veterinären som sa att han har ont i ryggen och magen.
Han fick då börja äta Clomicalm (antideprissiva eftersom han är så stressad) och sen Metacalm som är ett annat smärtstillande.

Det skulle han gå på i 2 veckor. Hade han inte blivit bättre skulle vi få en remiss till strömsholm...

Sista dagen han åt smärtstillande tänkte jag att jag måste ju pröva känna på honom ifall han har ont eller inte. Tog då fram massa korv, satte mig på golvet med korven framför mig. Sa åt honom att stå framför mig. Hinner knappt ta handen på sidan förrns han skrek och hoppade undan. Sen ville han inte komma fram till mig fast jag hade korv osv... Och det var när han fortfarande gick på smärtstillande.

Jaha tänkte jag, då blir det väl strömsholm då?

Men sen har jag funderat å klurat. I "vanliga" situationer, där vi myser och gosar så får jag känna på sidan på honom som jag vill. Kan tillåmed vara ganska "hårdhänt". Han är pigg och glad, flyger fram, kampar som en galning med leksaker, leker med Maxi osv. Det borde han inte göra utan att visa tecken på att ha ont?
Häromdagen så skulle jag testa. Han sprang runt med ett ben å lekte. jag tog benet av honom å lekte med honom så jag hade han framför mig. Sen la jag benet på golvet och sa stanna. Sen gjorde jag som att jag skulle "hålla om han"/ ta på sidan. Då flög han bort och blev rädd. Då hade jag inte ens tagit i honom!!!!!

Så jag TROR, att han kanske inte har ont, utan att allt sitter i huvet, att det har gjort ont förut, då gör det säkert det nu oxå. Jag funkar ju likadant. Tror jag att nåt ska gö ont kan jag nästan svimma, eller blir iaf illamående osv.

Han har dåligt psyke, han är stressad. Han tycker inte om folk han inte känner, och han tycker inte om hantering.
Om jag då tar med honom till en veterinär, ett nytt ställe som luktar massa hund ( som han är mest rädd för), där det finns andra hundar. En okänd människa, han ska stå på ett bord, jag håller i honom i huvet, och den okända människan står bakom och tar i honom.
han kanske blir så rädd att han visar på smärta???
Många jag pratat med tror att det kan vara så.
Jag vet inte?

Iaf, han var med till veterinären idag. Jag pratade med honom innan jag tog in Domino. Förklarade hur allt låg till.

Han trodde oxå att det kunde vara så. Vi kom fram till att jag ska sluta ge honom Clomicalm (antidepprisiva), och istället fick oxå han en P-spruta, som ska räcka 6 månader. Just för att se om kastrering kan hjälpa. Då försvinner väl lite av hans hormoner, och han får mindre att tänka på.

Jag ska oxå köra på som om han inte har ont i ryggen, utan bara glömma det.
Ska träna på som vanligt. Spår/uppletande, agility och lydnad. För om jag lägger massa belastning på honom, OM han har ont så borde det synas på honom i vardagen tycker jag.? Veterinären höll med.

Så prio ett nu med Domino är väl att få bukt med hans rädslor.
Han får panik när vi möter hundar här hemma. Han blir blockerad och bara skäller och skakar.. Så en hundpsykolog eller en väldigt bra hundkännare efterlyses.  Jag vill ju i första hand ha en hund som jag kan gå ut med på dagliga rundor, utan att känna att jag måste vända så fort jag ser någon annan som är ute med sina hundar!

Jag hoppas att för hundens skull att vi ska få ordning på allt.
Vill ju att han ska ha det bra!!!!!


Snart är det dags att åka mot jobbet, köra tidningar i regnet. Tur man har bil iaf ;)

Ha det bra alla!

Tävlingsdags!

Ja, nu har jag anmält Maxi till vår första Lydnadsklass 3 tävling.
Spännande...

Jag har aldrig tävlat 3an förut, så det ska bli kul å se hur det går till!

Vår debut blir på en tävling som Papillonringen anordnar. Hoppas på att se nån mer Papillon där oxå!

Jag har inga ambitioner på att vinna, eller ens få ett första pris.

Vet hur nervös man är första starten när man inte riktigt vet hur allt går till!
Men förhoppningsvis visar Maxi vad han kan, Då kan det ju gå bra oxå ;)

Jag var nyss ut å körde en vittringsapportering. Han har ju plockat på alla pinnar, för att sen ta fel pinne tillbaka. men nu gjorde han helt rätt. Skoj!

Domino fick oxå pröva en 3ans vittringsapportering, och han gjorde den 10mässigt ;)
Han är så duktig, min lilla vovvsing!