Galleri

Mulle var min första egna hund! En bestämd herre som oftast gjorde precis som han ville!! När han var 10 månader satte hans uppfödare ut honom på annons. Han var tänkt till avel, men saknade en sten! En familj köpte honom då, och han var tänkt att bli min egen tävlingshund. Jag hade alltid sagt att "en papillon ska jag ha". Så flyttade Mulle hem till dom. Och jag var överlycklig. Som sagt, Mulle var en bestämd herre, och det han levde för är tjejer. Alltså, fina tikar ;) Så ofta på tävlingar (agility) så sprang han av banan och hälsade på dom andra istället. Haha. Men han har lyckats med flera fina resultat och vinster oxå. Han har en samling med rosetter. Han trivdes bäst om han fick ligga ute på gården (gärna i grus, och finns inte det är det inga problem att gräva lite). Annars trivdes han bra i granngården, där Jims mamma bor. Där blev han bortskämd med korv och grejor. Han älskade snö och kyla, och hade inga som helst problem med regn.   Tyvärr gick mulle bort den 14 April 2010. Påskhelgen märkte vi att han "tappade balansen och blev yr". Men det pågick bara ett par minuter, sen var han som vanligt. Kvällen den 14e april blev han vinglig i bakdelen, tappade balansen. Men var ändå "med".  Jag skulle ta en dusch på kvällen, men ville inte lämna honom själv, så han fick vara med husse i garaget, där han hade sin egen plats. Vid 21 tiden kom Jim in med honom. Han hade tvärvaknat och kunde inte stå. Han skakade, flåsade och ögon spelade på honom.  Det fanns inget annat att göra än ringa till veterinären. Som tur var hade han sin telefon på, och vi fick komma till hans hem, där han oxå har en klinik. Mulle fick somna in vid 22 tiden. Då var han ändå ganska pigg och gick utanför och luktade och pinkade. Men, det fanns inget att göra för att rädda honom. Han hade fått en "tia", alltså hjärnblödning. Mulle blev 14 år och 2 månader, och han har haft ett bra liv. Hela sin sista dag fick han vara ute, rulla runt i snön och mysa.  Han slutade sina dagar då han var som lyckligast, innan värmen kom.   Han kommer alltid vara saknad, och det är VÄLDIGT tomt utan han! min älsakde Mulle, bästa hunden!

 

Här kommer det ligga alla möjliga filmer, mest lydnadsträning.

Jag och jim bor i smedjebacken i dalarna. Har varit tillsammans i ett år, och det är det bästa året i mitt liv! Till min stora glädje tycker han oxå om djur, vilket är ett måste om man är tilsammans med mig! Han följer med på tävlingar och försöker hålla mina nerver i schack ;)   Jag är 24 år, och har nog alltid varit en "hundidiot". Började min tävlingskarriär redan innan 10 års ålder. Men då var det bara agility. Kände en familj som lät mig låna deras hundar. Border Collie, Fins spets, breton, blandras. Ja, allt möjligt ;) 2003 fick jag köpa deras papillon (mulle). Han var då 7 år. Lyckan var total! Sen 2 år senare var det dags för en valp, Maxi. Och nu oxå Domino :) Jag började som sagt med Agility. Har varit instruktör på Ljusdals BHK, hunnit med några kurser, men nu var det lääängesen. Kan sakna det ibland :) Det var när jag skaffade Maxi jag fick upp ögonen för lydnad. Det är ju bara så kul, och har man en arbetsvillig hund blir det ju bara bättre :)

  Maxi är den första hunden jag har haft från valp, och han kommer alltid vara "den mest speciella". Har alltid sagt att han kommer vara min försökshund, ja alltså. Vi ska pröva på massa olika grenar, och jag ska lära mig allt jag kan med honom! Kan inte vara mer nöjd, fast det tog sig sin lilla tid innan jag fick till det. Många tävlingar, många 0:or. Men vi lärde oss alltid ngt. Nu har vi hunnit med LPI, LPII, godkännd i apell spår, vunnit Papillonmästerskapen 2006 (i lydnadsklass 1, 12 starter) och Plac 10 på USM 2006! Han är helt underbar, lilla laxen! Nu tränar vi inför Lydnadsklass 3, ska satsa på LPIII i år, och bli goskännd i apellspår oxå. Finns nog inga gränser med den här lilla killen, bara mattes kunskap änsålänge!   Men jag är stolt, har jag kommit till LPII nästan helt själv, så ska jag klara resten oxå! :)

Domino är det senaste tillskottet. Helt ovetande om att jag skulle få en till hund fick jag ett samtal om "den perfekta valpen". Och ja, det är han nog. Energi, kamplust och lite galenskap. Det kan väl inte bli bättre? Haha. 2 ggr har han satt sig i handen ( ja bitit) ena gången skulle jag ta av han en pinne, och andra gången kolla tänder :P  Men det har han slutat med. Det är sällan han "busbits" nu också. Och det är ju bara positivt! :) Domino har nu hunnit bli 4 månader. Vi har inte  kommit så långt i träningen. Jag kan ha honom lös, och han kommer 99% av gångerna. Fotposition har vi börjat lite med, och lite apportering. Metall apportering ;)  Det tycker han är skoj. Ett riktigt yrväder som jag har stor förhoppningar på!  

Här kommer bilder från olika utställningar att hamna, mest på Domino eftersom han är den enda som får ställas. Men Maxi får vara med på ett hörn, sen Papillonringens inoff. utställning i Tyresö den 25/7 .